Sara Möller

Untz untz untz. Igår låg jag på beachen i all min ensamhet. Men det är iofs rätt skönt. Jag läste tidningar och åt jordgubbar och tjoade och tjimmade. Detta var alltså innan jag helt ofrivilligt blev ett volleybollnät mellan två små pojkar på max åtta bast. Kan folk snälla börja uppfostra sina ungar? Jag har ingen lust att göra det åt dem. Efter att ha fått en boll på mig och en sandmängd som motsvarar Sahara-öknen över mig så drog jag mig därifrån. På kvällen var jag i Laihia och beskådade min muchosnygga pojkvän som sparkade boll med resten av sitt lag, mot ett annat lag. Tror det kallas för fotboll :)

 

Idag då? Jag har jobbat i sex timmar. Min hjärna slutade fungera, så vi kan ju skatta oss lyckliga för att det enbart var sex timmar och inte åtta timmar, som en annars normal arbetsdag brukar vara för såntdär normalt folk. Nu är jag ju varken normal, eller folk. That's why.

 

Det ryktas om att det blir båtfärd ikväll. Den som lever får see.. För jag har nämligen inte hunnit äta något idag! (Brist på matpauser på jobbet dagar som dessa..)